Mama Quilla

Hur svårt ska det vara att bli överens med sin kropp?? Var för lägger vi så mycket tid och energi på att granska oss själva?? Så jäkla fåniga vi är!! Vi är ju helt enkelt bäst så som vi är! :)

Så enkelt att säga, men svårare att omvandla i praktiken. Jag är ett praktexemplar på detta.

http://kroppsbild.wordpress.com

En helt underbar blogg som visar riktiga människor, vanliga Svenssons, helt unika människor hur de ser ut!

Detta med min spontana fest i morgon. Vill att det ska bli bra, så lätt att det blir fel. Att folk ska ha roligt!! Förväntningar. Vill inte vara dum, vill inte halka in i min gamla roll. Familjen L har ett hårt sätt ibland, som gör mig osäker att göra fel. Lilla M, det förstår du väl. Men va fan, det är ju min fest. Faktiskt. Som kommer att bli alldeles underbar. Faktiskt. Varit till frissan och blivit snygg ihåret idag, tunnare och mer lockigt :) Köpt sprit, plastmuggar och annat nödvändigt!! Ska hem till mamma och baka chokladmuffins nu. Blir nog bra det här.

Min lilla bil gick äntligen igenom besiktningen. Tack pappa för att du lagar och fixar!!

Vem är jag, var ska jag, vad vill jag, vad kan jag? Funderingarna är många men svaren lyser med sin frånvaro. Stora frågan just nu är: Vart vill och kan jag jobba i sommar? Där jag hade praktik senast, Norge, gamla stället eller någon helt annan stans? Ska jag bo kvar här jag är? Flytta till landet? Plugga vidare, vad och var isåfall? Var hör jag hemma?

Pappa kom förbi en sväng här på kvällen, fikade och fnulerade lite. Farmor ska i morgon flytta till en akutplats på äldreboendet eftersom hon är så orolig över allt. Får se vad som händer sedan, det viktigaste är att hon blir att mår bra min farmor.

Grupparbetet har i princip lösts upp och vi fortsätter var för sig tillsvidare. Men känner att jag trots allt har lite koll på hur jag ska skriva mitt. Den här terminen kommer att gå så jäkla fort, vad händer sen?

Idag tog jag time out från mitt liv. Det bara blev så, gick helt enkelt inte till skolan. Har kört bil, massor med bil och funderat på livet i allmänhet. Har en sådan rastlöshet som bubblar i mig. Vill ha förändring, bryta upp, flytta. Men är nog en sort av Freuds försvarsmekanismer, blunda och fly. Har inte bott längre än max ett och ett halvt år på precis samma ställe sedan jag började gymnasiet för sex år sedan. Det rätta är att stanna upp, bearbeta de mörka tankarna, minnena och känslorna. Lättast är ju att flytta och fly.

Min remiss till viktcentrat är mottagen, men väntetiden är så lång att inget besked kan ges när jag får komma dit. Dock får jag räkna med minst ett års väntan. Fy fan. Jag behöver hjälp NU, fixar inte detta själv, har ju försökt i tio år utan långvariga positiva resultat. Nått kilo ner, några upp, något ner, flera upp. Mina knän gör ibland ont, mina fotleder är periodvis morgon stela men mitt blodtryck är tydligen tiptop i alla fall. Bara att bita ihop och kämpa på. Befinner mig i ett ekorrhjul, ett jävligt negativt sådant. Min tjockhet - dålig självkänsla - negativa tankar - dövar med mat - passitivitet - känsla av att vilja isolera mig - blir mer tjock - mer att döva - och så vidare.

Men samtidigt är jag överlag en väldigt levnadsglad människa. Försöker se positivt på saker och ting, mitt motto är nästan "det löser sig!". Gillar att hitta på saker, se mig omkring, fika med de vänner som finns. Det jag saknar är en Man, någon att dela livet med och bilda familj. Ibland saknar jag även hästarna, vilka var hela min värld fram tills något år sedan. När mitt liv totalhavererade. Sedan har min övervikt och ekorrhjulet också gjort sitt till, att inte kunna rida längre, då blev pysslandet runtomkring lika roligt.

I morgon hoppas jag på en bättre dag. Grupparbetet och festförberedelser står på schemat. Måste ombesiktiga bilen denna veckan också...

Idag har jag inget direkt att säga, så därför är jag tyst.

Jag sitter på golvet, hunden bredvid och K som spelar och sjunger denna låten. Lyckliga minnen från den tid som var.

http://www.youtube.com/watch?v=6loYxWmfzpM&feature=related

Älskade Farmor. Nu som en annan person och inte den hon var. Åldern börjar ta ut sin rätt. Så orolig, förvirrad och nedstämd. Till sommaren fyller hon 95 år. Hon har varit så jäkla cool, en stark kvinna. Men hon är min Farmor. Så lite jag egentligen vet om henne. Vi är inte så bra att prata med varandra i min släkt. Inte om något annat än väder och vind.

Varit till den lilla byn där farmor bor och där pappa växt upp idag. Där känns det som hemma även för mig. Umgåtts med farbröder och kusiner, så roligt för även om det inte är så många mil emellan blir det alltför sällan. Delat upp de sista sakerna efter pappas faster också, hon gick bort vid jul. Vi satt där vid hennes sida pappa, mamma och jag när hon tog sina sista andetag. Så fridfullt och en lättnad då hon inte ville leva längre. Om två veckor är det begravning. Jag fick en tavla hon broderat, den visar det liv jag vill leva, en gård i skogsbrynet. Även hennes chinaschack som vi spelade jättemycket tillsammans tillföll mig. Egentligen är det konstigt hur man sätter känslor i saker och ting.

I morgon är det skola. Är inte jätteinspirerad men vi har en sån jäkla skön klass vilket gör det hela mycket lättare. Ska göra en matplanering och att göra lista för nästa vecka, försöka få en struktur på dagarna. Vet att livet blir lättare så.

Saknar K så jäkla mycket ibland. Vill vara nära, lyssna när han talar, vara hans kvinna, strosa i skogen tillsammans, ha underbart sex med, sjunga när han spela gitarr, diskutera livet. Varför ska det vara så jäkla många år emellan oss? Våra liv går inte att förena, jag kan inte leva så, jag vet. Men det gör ont.

På lördag ska Ida ha 25-års fest för mig i bystugan. Ska bli jäkligt roligt!! (förutom de stunder jag har full panik över det hela...) Lite att fixa med inför det nu i veckan. Blir kanske inte jättemånga folk som kommer då framförhållningen inte varit så bra, men vi som är där ska ha jävligt skoj!!!

Sen jag och K gått ifrån varandra har jag steg för steg fallit tillbaka i den gamla bubblan. Bubblan jag trode jag tagit mig ur. Den har slutit sig, vet inte hur jag ska ta mig ur. Vill inget, ensammast i världen. Äter så innihelvette fel. Färdigmat, halvfabrikat. Att falla tillbaka... Igår var jag först på Max... Sen till McDonalds. Varför?? Döva känslan av tomhet, döva alla känslor, få ett lugn i kroppen. Till frukost har jag ätit blåbärspaj som vart kvar sen födelsedagsfikat häromdagen. Fy fan. Börjar gömma mig, dra mig undan. Ser ju mönstret... Jävlar. Kan inte ta mig för något. Bara sitter. Sett på porr, hemsk porr. Din skata.

Mat, isolering, porr, bekräftelsemanin. Precis så. Snart är jag väl tillbaka i sexträsket. Underbart.

I morgon är jag glad igen.

Jag är...

• Nyss fylda 25.
• Bor i lägenhet.
• Har en mysig men kaxig svart katt.
• En mamma, en pappa och två bröder.
• Har även en liten bil - oftast fungerande.
• Ibland någon slags Social Fobi.
• Nyligen helt singel efter ett speciellt förhållande. Saknar.
• Snart examinerad undersköterska.
• Hopplöst ostrukturerad. Men jag jobbar på det.
• Att simma, läsa, loppisar, köra bil, meta och vänner. Hästar har varit mitt liv, kanske åter blir såsmåningom
• Har fetma, som jag försöker göra något åt, mer eller mindre framgångsrikt. Att det ska vara så jäkla svårt.

Börjar om här, på en ny blogg. Vill vara anonym. Skriva. Skrika. Diskutera. Skratta. Analysera. Filosofera.

Välkommen hit föresten :)