Mama Quilla

Men det är väl så livet är?!

Fråga ur moraltestet i Christer i P3:

Är det någonsin moraliskt acceptabelt att köpa sexuella
tjänster om vi antar att den som säljer tjänsten får bra
betalt och det finns ingen hallick som snor åt sig större
delen av vinsten?

Vad tycker Du?

Den här Dagen började bra. Mitten har varit rätt bra den med. Men slutet, tryckt i mig allt möjligt ätbart. Så jävla onödigt.


I morgon är en ny dag. Titta framåt. Inte älta det gamla.


Spegelbild och Självrespekt.

Strävan efter det perfekta jag, utifrån andras ögon. Så jävla korkat. Jag ska leva MITT liv utifrån mina egna behov. Helt enkelt.

Konstaterat att jag ska sluta tänka. Istället bara vara. Krånglar till saker och ting annars.

---

Hälsat på M och hästarna idag med ako, så mys. Ska pyssla lite med hästen hennes när jag kan.

Fick erbjudande att hyra hennes gårdsstuga. Ska fundera på saken. Att flytta "hem", kanske det jag behöver. Kommer jag sakna staden? Är sällan så social med människor ändå. Kommer jag känna mig isolerad? Ökar min trygghet och välbefinnande? Men till landet vill jag. Tror jag.

Sluta tänka var det ja...

När någon dör skriver och säger vi en massa fint om personen i fråga.
Varför är vi inte bättre på att uppskatta varandra när vi är i livet?

Eller egentligen är väl hela jag på sne... Inte bara glorian.

När mörkret nu har sjunkit ned
går jag stilla genom rummet,
och många känslor drar i mig.
Vad ska framtiden ge?
För det arvet du ska bära
kan bli tungt att ta med sig.
Kommer frågor? Kommer klander?
Kommer misstanke om svek?


Solen som gick ner i kväll,
den ska skina för dig, kära,
och fågelns frihet ska nog visa väg
och det ska bli
mycket ljus och mycket värme.
Tro och hopp det får du med dig.
Många tårar, tunga stunder
är jag rädd för att det blir.


När solen jagar natten bort
så kryper du intill mig.
Jag gömmer alla tunga tankar
som var där igår.
I liv och skratt du frågar mej
om regnet och om solen,
och svaren som jag ger dig
hade inte jag igår.


Solen som gick ner i kväll,
den ska skina för dig, kära,
och fågelns frihet ska nog visa väg
och det ska bli
mycket ljus och mycket värme.
Tro och hopp det får du med dig.
Många tårar, tunga stunder
är jag rädd för att det blir.


K, Jag älskar Dig.

Idag, glömmer vi alla krav. Och vi eldar upp dom tvivel vi har kvar.

Arbetsterapeutprogrammet i Umeå eller i Örebro? Det är frågan. Ska jag över huvudtaget börja plugga på en gång igen??

Kanske fnulera på livet och gå Självhushållningskursen i Sunne?

Jag har berättat det mesta för mamma nu. Om kaoset i Stora Staden, om männen, om sexet, om all den destruktivitet som fanns då. Som fortfarande bubblar upp till ytan ibland. Hon är starkare nu min mamma, än för några år sedan. Den KBT terapi hon går i har stärkt henne väldigt mycket. Lärt sig att hantera sin ångest.

Hon var här och badade i mitt badkar, vi hade fredagsmys och tog en skön promenad. Kände att de blev läge att berätta. Min mamma, varför ska jag dölja saker för henne? Hålla uppe den fina ytan. Svart eller vitt. Vi kan prata mer och mer nu. Även om jag ärvt hennes oförmåga att uttrycka mig känslomässigt. Lättnad att nu ha berättat, så hon får en chans att förstå hela mig och att jag kan tala öppet om det som rör sig inom

Just precis nu. Är inte så mycket här på bloggen.

• Slutat med CK och gått över till vanlig mat... Håller vikten!!
• Varit hos K några dagar. Behövde verkligen det. Energi!!
• Trivs bra på praktiken. Jag kan faktiskt mer än jag tror.
• Motionerar. Simning, promenader och H²O gympa. Kanske spinning i em?
• Kontakt med ssk vid vårdcentralen för stöd och hjälp.
• Det är vååår och solen lyser.

Nedanstående text är Skriven av Lou och hämtad från hennes blogg Orden & Jorden

""Matens Pris

Jag har tänkt på det där med mat. Födan som har blivit så obetydlig för oss. Vi behöver den fortfarande, men vi behöver inte oroa oss för att hitta den. De flesta av oss i västvärlden behöver aldrig vara oroliga för att inte ha mat på bordet.

Maten har blivit så obetydlig att vi faktiskt inte bryr oss så mycket om vad vi stoppar i oss. Bara vi blir mätta och det smakar gott så sväljer vi gärna ner vad som helst. Den kan innehålla kemikalier och bekämpningsmedel, vara stressuppdrivet med konstgödsel och vitaminfattigt, eller smaksatt med laboratorieframtagna essenser, som gör så att burgaren smakar likadant över hela jordklotet. Vi har till och med gått så långt i vårt avståndstagande till maten, att vi helt skärmar oss från outhärdliga djurförhållanden.

På femtiotalet gick 40 % av vår inkomst till föda. Idag är siffran nere i 10 %. Det vi stoppar i oss, som i mångt och mycket bestämmer hur vi mår fysiskt och psykiskt, är inte mer värt än 10 % av vår inkomst.

Och de flesta uttrycker ändå att maten är för dyr. Jag tycker att den är för billig. Bra näringsriktig mat, som är tillverkad på ett juste sätt för människa, natur och djur kan inte kosta några ören att tillverka – så är det bara, enkel ekvation.

Jag vet människor som lever under devisen: gratis är gott. Men efter gratis är gott skulle man kunna sätta ett likhetstecken och säga: någon annan betalar. För det är alltid så. Någon annan betalar med sin hälsa, sin dåliga lön, sitt liv eller sin närmiljö. Ska saker och ting vara billiga så måste någon betala. Var kommer denna egoism ifrån?

There is something rotten, för att citera Shakespeare. Men vad gör man åt det? Vems är ansvaret? Politiker, producenter, handeln, konsumenter? Allas, skulle jag säga. Du har också ett ansvar. Lyssna på radioprogrammet Matens Pris, det ligger på nätet, och fundera över ditt eget beteende. Vad är föda för dig?""

Googlade lite om självhushållningskursen i Sunne. Trillade då över denna bloggen skriven av en Johan som börjat kursen nu i Februari!! Ska bli jäkligt roligt att följa honom.

Johan Skogsgångare

Jag vill också!!

Tror att mycket lättade efter ångesten och utbrottet igår. Känner mig mer tillfreds med livet. Just idag i alla fall.

Funderar mer och mer vad jag vill med livet. Jag vill åter till naturen och ett liv på landet. Ett enklare liv med fokus på välmående. Utan stress och överkonsumtion. Ren mat utan skadliga tillsatser. Odla och sköta om djuren. Ordning och reda. Helt jäkla tvärt emot mitt liv just nu. Trycker i mig tillsatser med CK. Stress med skola och jobb. Lägenhet i stan. Närhet till affärer och shopping. Totalt kaos. Hur ska jag ta mig till det liv jag skulle må bättre av?

En helt underbar visa... Betyder mycket för mig.

Jag ger dig min morgon

Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra
Genom frostigt glas syns solen som en huldra
Ditt hår det flyter över hela kudden
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
Du drömmer om nåt fint, jag ser du småler.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

En kurs att lära sig om självhushållning. Leva nära naturen ger en mening om livet.

Klarälvdalens Folkhögskola

Med Mig altså. En dysterhet. En passivitet. Vet inte riktigt. Destruktiv längtan efter mat och sex växer.

Läsa mejl från K och banka lite vett i skallen. Lära mig ta hand om känslor.

Den där bekräftelse och uppmärksamhets behovet. Fan. En tanke långt långt bak i huvudet att det hade varit skönt att registrera sig på typ BC än en gång. Känna den sköna känslan av all uppmärksamhet... Fly bort på nå vis. Men NEJ, det ska inte hända igen. Men den är stark, den jävla känslan.

SJÄLVRESPEKT och SPEGELBILD var det.