Mamma.


Varför kan jag inte tala med min mamma (och pappa)? Annat än vardagliga ting? Verkligen inte förut, hon försöker nu, men svårt att öppna upp mig. Kanske har jag känt mig starkare, en undermedveten vilja att skydda mamma? Hennes tankar på att inte vara en tillräckligt bra mamma. Ångest. Men hallå, borde det inte vara tvärtom? Hon stark, jag som får styrka. Kyrkoherdedotter kommer hon alltid att vara, med kyrkans osäkerhet på synd, rätt och fel. Så olika vi är.

Undrar hur hon reagerar på mitt liv, struliga tiden i stora staden med sexmissbruk och apati. Mitt förhållande med den trettio år äldre K. Jag ska berätta, en dag, men osäkerheten på reaktionen hindrar mig.

Jag älskar dig Mamma. Tro inget annat.

***

Tjugotvå femtiosex och jag har inte skrivit en rad på mitt arbete. Bra jobbat Tjejen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0