Mama Quilla

Älskade Farmor. Nu som en annan person och inte den hon var. Åldern börjar ta ut sin rätt. Så orolig, förvirrad och nedstämd. Till sommaren fyller hon 95 år. Hon har varit så jäkla cool, en stark kvinna. Men hon är min Farmor. Så lite jag egentligen vet om henne. Vi är inte så bra att prata med varandra i min släkt. Inte om något annat än väder och vind.

Varit till den lilla byn där farmor bor och där pappa växt upp idag. Där känns det som hemma även för mig. Umgåtts med farbröder och kusiner, så roligt för även om det inte är så många mil emellan blir det alltför sällan. Delat upp de sista sakerna efter pappas faster också, hon gick bort vid jul. Vi satt där vid hennes sida pappa, mamma och jag när hon tog sina sista andetag. Så fridfullt och en lättnad då hon inte ville leva längre. Om två veckor är det begravning. Jag fick en tavla hon broderat, den visar det liv jag vill leva, en gård i skogsbrynet. Även hennes chinaschack som vi spelade jättemycket tillsammans tillföll mig. Egentligen är det konstigt hur man sätter känslor i saker och ting.

I morgon är det skola. Är inte jätteinspirerad men vi har en sån jäkla skön klass vilket gör det hela mycket lättare. Ska göra en matplanering och att göra lista för nästa vecka, försöka få en struktur på dagarna. Vet att livet blir lättare så.

Saknar K så jäkla mycket ibland. Vill vara nära, lyssna när han talar, vara hans kvinna, strosa i skogen tillsammans, ha underbart sex med, sjunga när han spela gitarr, diskutera livet. Varför ska det vara så jäkla många år emellan oss? Våra liv går inte att förena, jag kan inte leva så, jag vet. Men det gör ont.

På lördag ska Ida ha 25-års fest för mig i bystugan. Ska bli jäkligt roligt!! (förutom de stunder jag har full panik över det hela...) Lite att fixa med inför det nu i veckan. Blir kanske inte jättemånga folk som kommer då framförhållningen inte varit så bra, men vi som är där ska ha jävligt skoj!!!