Mama Quilla

Idag tog jag time out från mitt liv. Det bara blev så, gick helt enkelt inte till skolan. Har kört bil, massor med bil och funderat på livet i allmänhet. Har en sådan rastlöshet som bubblar i mig. Vill ha förändring, bryta upp, flytta. Men är nog en sort av Freuds försvarsmekanismer, blunda och fly. Har inte bott längre än max ett och ett halvt år på precis samma ställe sedan jag började gymnasiet för sex år sedan. Det rätta är att stanna upp, bearbeta de mörka tankarna, minnena och känslorna. Lättast är ju att flytta och fly.

Min remiss till viktcentrat är mottagen, men väntetiden är så lång att inget besked kan ges när jag får komma dit. Dock får jag räkna med minst ett års väntan. Fy fan. Jag behöver hjälp NU, fixar inte detta själv, har ju försökt i tio år utan långvariga positiva resultat. Nått kilo ner, några upp, något ner, flera upp. Mina knän gör ibland ont, mina fotleder är periodvis morgon stela men mitt blodtryck är tydligen tiptop i alla fall. Bara att bita ihop och kämpa på. Befinner mig i ett ekorrhjul, ett jävligt negativt sådant. Min tjockhet - dålig självkänsla - negativa tankar - dövar med mat - passitivitet - känsla av att vilja isolera mig - blir mer tjock - mer att döva - och så vidare.

Men samtidigt är jag överlag en väldigt levnadsglad människa. Försöker se positivt på saker och ting, mitt motto är nästan "det löser sig!". Gillar att hitta på saker, se mig omkring, fika med de vänner som finns. Det jag saknar är en Man, någon att dela livet med och bilda familj. Ibland saknar jag även hästarna, vilka var hela min värld fram tills något år sedan. När mitt liv totalhavererade. Sedan har min övervikt och ekorrhjulet också gjort sitt till, att inte kunna rida längre, då blev pysslandet runtomkring lika roligt.

I morgon hoppas jag på en bättre dag. Grupparbetet och festförberedelser står på schemat. Måste ombesiktiga bilen denna veckan också...