Varit lite duktig i helgen faktiskt
Igår var det storstädning hemmavid. Skrubbade duschkabinen vilket tog sin lilla tid och därimellan eldade jag till katten och kammade tovor på honom. Var tvungen att åka till ett kvällspass på jobbet därefter... En helt vanlig kväll på jobbet.
Idag har jag fortsatt att städa, dammtorkat, dammsugit och torkat golv. Jäklar vad fint det blev. Stackars katten blev utsatt för ännu mer tovsanering.. Men tror han tycker det är rätt skönt ändå trots allt. :)
Nu på eftermiddagen har jag umgåtts med min bror, vi har åkt skidor och fixat middag. Jag har åkt 2,5 km och bara ramlat två gånger, det tycker jag är ganska bra gjort. (Sen behöver jag ju inte avslöja att vi åkte ett spår som var draget på en platt åker...) Brorsan åkte minst det dubbla, men så väntar kortvasan för honom nästa fredag!
Diskuterade våra föräldrar och deras brist på förmåga att prata, så svårt att prata om annat än typ väder och vind. Vi har liknande känsla där jag och brorsan. En känsla att inte kunna vara öppna och ha en rak kommunikation. Men mamma går i terapi och tillsammans går de hos familjerådgivningen och pratar. Förhoppningsvis hjälper det dem på rätt köl igen. Mamma är så jäkla konflikträdd och rädd överhuvudtaget att göra fel. Famlij och vänner får inte vara osams med varandra, vilket faktiskt ibland behövs för att lätta på känslor. Hon har en förmåga att ursäkta sig själv i många situationer. Pappa, min älskade pappa, har en förmåga att fastna vid datorn eller tvn och dricka mjölk och äta kakor. Inte konstigt att han är så jäkla trött jämnt, inte orkar och att mycket tar emot. Han vill inte förstå, har talat med honom mer än en gång om att jag är rädd att han ska dö, att hans barnbarn vill ha en morfar i livet. Han grät sist jag talade med honom. Men det hjälper inte. Jag har sagt min åsikt, vad mer kan jag göra? Det är pappas eget liv.
Idag har jag fortsatt att städa, dammtorkat, dammsugit och torkat golv. Jäklar vad fint det blev. Stackars katten blev utsatt för ännu mer tovsanering.. Men tror han tycker det är rätt skönt ändå trots allt. :)
Nu på eftermiddagen har jag umgåtts med min bror, vi har åkt skidor och fixat middag. Jag har åkt 2,5 km och bara ramlat två gånger, det tycker jag är ganska bra gjort. (Sen behöver jag ju inte avslöja att vi åkte ett spår som var draget på en platt åker...) Brorsan åkte minst det dubbla, men så väntar kortvasan för honom nästa fredag!
Diskuterade våra föräldrar och deras brist på förmåga att prata, så svårt att prata om annat än typ väder och vind. Vi har liknande känsla där jag och brorsan. En känsla att inte kunna vara öppna och ha en rak kommunikation. Men mamma går i terapi och tillsammans går de hos familjerådgivningen och pratar. Förhoppningsvis hjälper det dem på rätt köl igen. Mamma är så jäkla konflikträdd och rädd överhuvudtaget att göra fel. Famlij och vänner får inte vara osams med varandra, vilket faktiskt ibland behövs för att lätta på känslor. Hon har en förmåga att ursäkta sig själv i många situationer. Pappa, min älskade pappa, har en förmåga att fastna vid datorn eller tvn och dricka mjölk och äta kakor. Inte konstigt att han är så jäkla trött jämnt, inte orkar och att mycket tar emot. Han vill inte förstå, har talat med honom mer än en gång om att jag är rädd att han ska dö, att hans barnbarn vill ha en morfar i livet. Han grät sist jag talade med honom. Men det hjälper inte. Jag har sagt min åsikt, vad mer kan jag göra? Det är pappas eget liv.
En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
Kommentarer
Trackback
