Mama Quilla

Min mormor är världens bästa, men i små mängder. Hon och jag har totalt olika personligheter som krockar. Hon den extremt ordningsamma och ordentliga. Jag den mer spontana och "det löser sig" typen. Trots att jag vet om detta kan jag inte låta bli att ta åt mig, inte duga men åndå få en känsla av att vilja säga ifrån. Vilket jag nog borde göra, men vad blir resultatet? Tror inte det blir till det bättre utan är bäst att försöka blunda och ha en jäkla massa tålamod. Vi bor 60 mil bort från varandra och träffas inte så många gånger om året. Jag är nog det svarta fåret i hennes ögon. Jag den tjocka, lata, ostrukturerade som aldrig bättrar sig. Känner mig så jävla liten och kass i hennes ögon.

Hon menar så väl, men det blir så fel.