Mama Quilla

Jag är så jäkla HUNGRIG (eller sugen kanske är en bättre benämning)

FY fasen. Men jag fixar detta. Jag är STARK.

Jag överlever, men mensvärk och CK är inte världens bästa kombination.

Dagens vikt:126,6 kg.

Började med CK igår, första soppan rent vedervärdig men resten har varit bättre. Ska verkligen inte köpa någon mer med jordgubbssmak. :)
Har inte kännt mig särskilt hungrig eller sugen på något. Bara nu ikväll då mitt huvud ville ha mat för att döva mitt oroliga inre.

Idag började A med CK. Hon stod inte ut med att vänta längre. Jag har också en sådan känsla, vill Nu, men först ska jag klara av denna födelsedagsveckan. På måndag morgon, då jävlar. Har bunkrat upp med en jäkla massa ramlösa då det passande nog är extrapris på maxi denna veckan. Jag har också flyttat hem i princis all min mat till mamma.

Fyra veckor av soppdrickande fram till lassarettsAPUn. Jag är mest skraj för hur jag ska fixa att strukturera om mitt liv efter soppdrickandet med nya matvanor och levnadsrutiner. Under dessa veckor ska jag verkligen lägga upp en hållbar strategi. Förhoppningsvis är jag så jävla taggad att fortsätta med en sund livstil, och motionen är jag ju redan igång med fullt ut!!

Läser många bloggar och andra sidor om CK för att få kunskap och inspiration!




Fy fan vad jag kommer vara less på dessa jäkla lådor snart... :)

Dagens vikt: 128,7 kg. :)


A tvivlar och vaklar om det är rätt läge för CK, men finns det några rätt lägen?? Nu jävlar!!

Så var det avklarat, inskrivningen. Hos en jävla surkärring. Ska ge henne en chans ändå, annars får vi hitta en annan eller förlita oss till varandra helt enkelt. Fick precis samma känsla hos henne som hos mitt försök hos Viktväktarna, alltså skitsamma hur det går bara jag betalar mina pengar till dem. Fy fan. Min vän I-F hade dock en jättebra Cambridgekonsulent när hon körde detta en sväng. Dock finns denna konsulent tjugo minuter utanför stan. Ingen sträcka för mig, men nog för A som har en familj med tonårsbarn att anpassa sig till.

Den 21 februari. Då jävlar. Cambridge Renkur. Målet är under hundrakilossträcket.

Har äntligen letat reda på ett par gamla skidstavar i rätt längd hemmavid, inte världens snyggaste, men fånigt att betala dyra pengar för ett par riktiga. Så idag gick jag premiärturen och det blev min vanliga 20 minuters vända. Jäklar vilken skillnad på flås och puls mot vanlig promenad!! Trots att jag gick i snigelfart för att kunna koncentrera mig på tekniken. Detta ska verkligen bli en ny vana, bara höften och knäna går med på det!

I morgon em ska jag och A till ett första Cambridgesamtal. Fy fan vad skönt att komma igång med något. Vet inte om det är den bästa metoden, men min kropp behöver bli lättare NU. Nu jäklar, beach 2011 :)

Imorse var jag på rehabvattengympa i simhallen. Jag och tjugo hurtiga damer!! 4o minuter gympa, simmade 20 minuter och sen relaxa en halvtimme. En typiskt bra start på dagen!!

Lagat riktig mat, som jag dock åt för mycket av. Nu blir det att sätta fart med pluggandet. Tjohoo... Eller hur det nu var :)

 

Livet är inte dagarna som gått utan dagarna man minns

Jag har ont. Ont i knän och nu också höfter. Fan också.

Simmade igår och vattengympat idag. Det är bra däremot. Väldigt bra!

Ätit okej mat men på totalt oregelbundna tider. Mindre bra.

A i klassen föreslog att vi skulle göra det tillsammans. Tre veckor Camebridge och sen Viktväktarna. Start 21 februari. Alla metoder är bättre än så som jag lever nu.

Vill äta, måste äta, lugna, typiskt dåligt skäl för att äta. Hade jag haft något sött och fett hemma skulle jag ätit just nu. Liten spärr finns det för att inte gå till affären. Äta gör man för att man behöver energi för att leva. Inte för att döva och lugna. Helt enkelt. Finns inget stopp. Kan äta nästan utan stopp. Att laga mat är inte roligt. Blir dålig mat utan planering. Inte god mat. Vill ha mer. Helt värdelöst. Halvfabrikat. Dock äter jag sällan godis. Men massor med mat och ibland chips. Inte lite chips utan hela påsen på en gång. Äter tills det är slut. Äter i princip pengar. Vad mycket roligt jag kunnat göra för alla pengar jag "ätit" upp. Fy fan. Självömkan hjälper inte. Ta tag i saken är grejjen. Men hur? Känslan att misslyckas. Igen. Och igen.

Att skriva gör att tankarna blir klarare, finner någon ordning, insikt.

Promenerat en halvtimme idag iaf. Alltid något.  Jäkligt halt men skönt ute. Känner av knäna, fan.

131,1 kg. En enorm vikt. Det mesta jag någonsin vägt. Ever. Ledsen. Uppgiven. Fy fan. En grotesk fettklump. Men någonstans där inom bubblar ett jäkla anamma.

NU JÄVLAR SKA JAG TA KONTROLL ÖVER MITT LIV.

Struktur, struktur och åter struktur.

Sen jag och K gått ifrån varandra har jag steg för steg fallit tillbaka i den gamla bubblan. Bubblan jag trode jag tagit mig ur. Den har slutit sig, vet inte hur jag ska ta mig ur. Vill inget, ensammast i världen. Äter så innihelvette fel. Färdigmat, halvfabrikat. Att falla tillbaka... Igår var jag först på Max... Sen till McDonalds. Varför?? Döva känslan av tomhet, döva alla känslor, få ett lugn i kroppen. Till frukost har jag ätit blåbärspaj som vart kvar sen födelsedagsfikat häromdagen. Fy fan. Börjar gömma mig, dra mig undan. Ser ju mönstret... Jävlar. Kan inte ta mig för något. Bara sitter. Sett på porr, hemsk porr. Din skata.

Mat, isolering, porr, bekräftelsemanin. Precis så. Snart är jag väl tillbaka i sexträsket. Underbart.

I morgon är jag glad igen.